Barnet är ens förälders "kasabe"
Har varit frånvarande från denna blogg ett tag pga Jobb och semester men nu är jag tillbaka och ska fortsätta fördjupa mig och skriva för att dela med mig mina tankar och texter om Bibelcitat m.m.
Jag har valt att skriva om varför barnet betyder så mycket för ens föräldrar. Ibland när jag sitter med mina föräldrar så kan man vara irriterad och slänga ut ett par ord från munnen som man inte menar, det kan vara t.ex "Ni förstår ingeting" eller " Bättre om man inte fanns så skulle man slippa höra era ord".. Efter att man sakt sådana ord till sina föräldrar så får man skuldkänslor, jag tänker så mycket mina föräldrar har gjort för mig, varför kan jag inte ge tillbaka? att göra dem stolta. I Bibeln sägs det även " Om du höjjer din röst över dina föräldrar, eller om du tar upp din hand mot dem så kommer den handen att brinna i helvettet" ..
Vi vet även att om ett barn skulle gå bort i en tragisk olycka eller sjukdom så vet vi hur reaktionen blir hos nära och kära, man vill inte uppleva sånt som en förälder att se sitt barn i den vita kistan och begravas, föräldrarna får denna tanke att " Varför mitt barn och varför inte jag?". Vi får inte glömma att döden är start på ett nytt liv, ett liv med vår fader i himmlen. Men som en förälder tänker man inte på dem här orden vid denna stund, man har tanken på sitt barn sin "KASABE" som man har förlorat, som man aldrig kommer få se vid liv igen..
När ett barn föds så kommer glädje tårar av föräldrarna, dem hyllar och prisar Gud för detta barn oavsett om den är frisk eller inte. Men varför kan man inte hylla Gud när man har fått ett barn som tyvärr hastigt lämnar familjen med sorg Gud älskar barn "Låt alla barn komma till mig, Paradiset består bara av barn" så sa Gud om barnen. Gud har en mening med livet, oavsett om man är 15 eller 90 år. Men så har det alltid varit, om en ung lämnar denna värld så är det svårare, att förlora en morfar,farfar osv som är 90 år har gjort sitt. Han har sett världen och sina barn, barnbarn osv.
Jag har valt att skriva om varför barnet betyder så mycket för ens föräldrar. Ibland när jag sitter med mina föräldrar så kan man vara irriterad och slänga ut ett par ord från munnen som man inte menar, det kan vara t.ex "Ni förstår ingeting" eller " Bättre om man inte fanns så skulle man slippa höra era ord".. Efter att man sakt sådana ord till sina föräldrar så får man skuldkänslor, jag tänker så mycket mina föräldrar har gjort för mig, varför kan jag inte ge tillbaka? att göra dem stolta. I Bibeln sägs det även " Om du höjjer din röst över dina föräldrar, eller om du tar upp din hand mot dem så kommer den handen att brinna i helvettet" ..
Vi vet även att om ett barn skulle gå bort i en tragisk olycka eller sjukdom så vet vi hur reaktionen blir hos nära och kära, man vill inte uppleva sånt som en förälder att se sitt barn i den vita kistan och begravas, föräldrarna får denna tanke att " Varför mitt barn och varför inte jag?". Vi får inte glömma att döden är start på ett nytt liv, ett liv med vår fader i himmlen. Men som en förälder tänker man inte på dem här orden vid denna stund, man har tanken på sitt barn sin "KASABE" som man har förlorat, som man aldrig kommer få se vid liv igen..
När ett barn föds så kommer glädje tårar av föräldrarna, dem hyllar och prisar Gud för detta barn oavsett om den är frisk eller inte. Men varför kan man inte hylla Gud när man har fått ett barn som tyvärr hastigt lämnar familjen med sorg Gud älskar barn "Låt alla barn komma till mig, Paradiset består bara av barn" så sa Gud om barnen. Gud har en mening med livet, oavsett om man är 15 eller 90 år. Men så har det alltid varit, om en ung lämnar denna värld så är det svårare, att förlora en morfar,farfar osv som är 90 år har gjort sitt. Han har sett världen och sina barn, barnbarn osv.
Kommentarer
Trackback
